EnTim

En vän sa till mig en gång. Jag kommer alltid att vara hos dig. Dagen då den vännen slutade vara hos mig lärde jag mig vad ordet svek var. Efter den dagen vände jag livet ryggen till. Jag skyllde allt på vännen, kämdes över vännen. Jag var arg och ledsen och kände mig övergiven utan vännen. Men en dag när regnet öste ner och allting kändes hopplöst fick jag se ett mirakel.

Där stod vännen som hade lämnat mig, mitt ute i regnet. Vännen räckte ut sin hand mot mig och sa med en änglalik röst " jag sa ju att jag alltid skulle vara hos dig". Jag såg in i min väns varma ögon och sa " vart tog du vägen då? Du lämnade mig". Vännen sa med sin ljuva stämma " Jag har alltid varit hos dig, det är du som har glömt att se bakåt ". Det var då jag lärde mig att att aldrig sluta tro. Efter den dagen såg jag alltid tillbaka en eller två gånger och varje gång jag såg tillbaka såg jag min väns vänliga och kloka ansikte le mot mig.


If you lose your track, don´t forget to look back. I´ll be there...