EnTim

Har kommit på att mitt liv har sett väldigt enformigt ut under tja, typ hela 2009. Stiga upp, städa, diska, jobba, tvätta, gå ut med sopor etc. So far, so good...But so What!!? I hela mitt liv så har jag drömt om ett liv med stora variationer, mycket att göra men som ändå inte kräver för mycket press eller deadlines...Just nu känns det som om jag har fastnat i det här nätet som styrs av de "mäktiga" männen och som i princip hela världen har fastnat och kommer att fastna i så småning om. När ska man kunna bryta sig ut och leva...?

Men om vi vill att världen ska fungera så behövs det troligen större män som håller oss alla samman och i skick. För om vi inte hade haft alla dessa regler att följa så skulle nog världen bli ett barbariskt ställe att leva på? Å andra sidan så borde vi kunna leva utan dessa regler och istället leva med naturens gång. Precis som djuren. Dom har inga regler, att så här får dom inte göra. Dom gör vad som krävs för att överleva dagen. Dom lever efter sina regler, naturens regler. Visst vi gör väl det. Men att "odla" fram djur, det är f*n mig tortyr, barbariskt och själviskt! Djur överlever faktiskt utan att behöver framodla mer av deras föda som vi gör.

Det som stör mig mest är att vi förstör naturen så otroligt mycket. Tänk! Om någon kändis vill ha ett snyggt kökt till exempel så huggs det ner bambuskog! Med det så dör ett antal djur, andra blir utrotade och vissa får fly och leta efter andra ställen att bo på och därmed rubbas naturens gång. Detta gäller för växter och celler och allt levande. Bara för att en person som är lite mer känd än andra människor ska få sitt otroligt lyxiga kök som dom ändå inte kommer att laga någon mat i, eftersom dom har ju egna kockar. Visst detta gäller ju inte alla kändisar, men många!

Detta betyder inte att jag hatar kändisar, bara föraktar dem lite. Tycker att dom är lite för själviska. Inte för att jag är världens ängel, men dom har iaf mer makt än vad jag har och dom skulle kunna göra mer skillnad än vad jag gör. Inte för att jag försöker, men dom syns!

Suddenly the world seems such a perfect place
Suddenly it moves with such a perfect grace
And I´m happy that you are here with me.

Jag var hos Hans och han bjöd på Te....Väldigt mysko eftersmak måste jag erkänna. Gott var det, men eftersmaken kändes knäpp. Den var typ pang bom jättesött/starkt på en och samma gång. Har aldrig varit med om det innan.




























Trust is the key?

Sorry....Jag vet. Har varit helt off hela veckan. Har jobbat så mycket och sen efter jobbet har jag faktiskt haft ett liv för en gångsskull så det har inte blivit att jag har skrivit nåt.

---

En mycket bra eftermiddag/kväll/natt....Trevligaste på länge. - Tack!

There was a time we had the trust, and that always was enough.
I will remember

---

I love TE....

Attsingen vad grym jag är.....Gjorde den bästa och godaste ostsåsen ever!!! Hela magen är helnöjd...!

Jobbar snart igen då, stänger ikväll. Lite segt men helt okej. Ska se på en film när jag kommer hem hade jag tänkt mig. Sen imorgon så ska jag försöka hinna med tvätten och städningen innan jobbet. Hoppas man får något gjort i alla fall.
Hm, undrar när solen tänkte ta och kika fram igen. Hade gärna velat ta en tur runt sjön eller så och fotografera lite innan snön försvinner och ersätts utav den efterlängtade våren.

Var på banken idag med. Gud så vuxen jag känner mig. Tja det är väl lika bra att börja i tid eller? Själv hade man hoppats på att få vara barn ett årtionde till, minst! Måste erkänna att framtiden skrämmer mig för en gångsskull. Alltså för några år sedan, fem för att vara exakt! Trodde inte jag på att jag någonsin skulle sitta och köra i en bil helt själv. Utan någon far brevid mig, utan bara jag, bilen och vägen. Det känns otroligt långt borta, nästan skrämmande. Och året innan hade jag inte ens en tanke på att jag någonsin skulle sitta bakom ratten på någon bil överhuvudtaget. Då oroade man sig för hur man ska köra moped. Tiden går fort, för fort. Jag har redan hunnit jobba i nästan ett helt år och inte gått i någon skola på snart ett år. Tiden flyger förbi, för snabbt. Hinner inte med. Herregud förra veckan så trodde jag att torsdagen var tisdagen, dvs jag låg två dar efter, hur knäppt är inte det? Måste börja ta ett fastare grepp om mitt liv och tidsuppfattningen i världen.

Snögubbar på vägen hem.

The day I grow up, will be the day I keep on living.

Wow det måste jag erkänna är riktigt coolt. Simpsons är lika gammlt/ungt som jag är. Hm jag måste ha fötts i komikerns år, vilket inte är så pjåkigt..Det kanske är därför jag är en sån himla knäppis hela tiden...hm...Inte nog med det Simpsons fyller 20 år idag...Grattis till den gula familjen!

The sun rises to a new destiny everyday.

Gud vilken dag.....Har varit ledig och det har varit ypperligt härligt. Saknar dessa dagar då jag har hela dagen helt för mig själv. Dagar då jag helt och håller slipper tänka på någon annan eller annat. Livet vore så mycket bättre om det bara hade varit jag och mitt liv.

Spelade lite gh med Eva....Mysigt.


Livet i en ask, ett fängelse. När ska man bryta sig loss?

De ultimata kärleksfilmerna.

Livet på ett knivsegg. Hm känns som det just nu. Tuff tid. Men efter natten kommer dagen....Så vi får väl vänta och se om ljuset kommer till mig också.



All I see is black and white.

I thought I loved you, but I was misstaken.
I only loved the thought about you. You´re not worthy me.


The hand who will keep your heart close.

Plikten kallar

Work Work Work.....Det är vad livet handlar om. Finns det verkligen inget mer?

Fick den av Eva på kärleksdagen. Tack Tjejen!


The best way to my heart is to tell me the truth.

Jag började tänka på det här för ett tag sen men har inte riktigt vetat hur jag ska tackla tanken. Vart ska jag börja eller sluta. Mitt liv har varit så kaotiskt på sista tiden. Har knappt vetat vart jag har varit på väg eller vart jag har gjort, tänkt eller överhuvudtaget vad jag själv vill. Jag har bara låtit mitt liv flyta förbi, levt mitt liv så som det förväntas av mitt liv.

Men nu, idag, klockan 00.33 "vaknade" jag upp hur min "zombiedvala" och för första gången på länge insåg jag att jag har glömt bort att stanna upp och tänka efter och ställa mig frågorna. Vad är vill jag ha utav mitt liv. Vad är det jag vill. Hur vill jag vara. Vem är jag egentligen. vilka står mig nära. Är mina vänner verkligen mina vänner. Vilka är mina vänner? Och den viktigaste frågan av allt. Är jag lycklig? Jag satt nu och funderade en stund över dessa frågor och jag kom fram till att jag har inte den blekaste anning. Hur kommer detta sig? Varför har jag glömt bort mig själv?

Jag önskar att livet vore som det en gång var. Vackert, roligt, problemlöst och framför allt lyckligt. Jag måste erkänna att jag har glömt bort dessa faktorer i mitt liv. Jag har inte tagit hand om mig tillräckligt, lyssnat ordentligt, brytt mig. Men ändå, är det bara jag, bara mitt fel? Eller är det bara det att jag har döljt det så bra? Eller har vännerna svikit mig, lämmnat mig, glömt bort mig? Det sista vill jag inte ens tro på. Kanske jag inte vill utsätta mina vänner för mig.

Jag kommer knappt ihåg känslan glädje, lycka eller kärlek. Är det ett gott ting? Kanske har jag bara en period i mitt liv där allt känns annorlunda, sämre, mindre bra. Eller kanske är det så här mitt liv egentligen är?

Jag vet inte vad det är jag flyr ifrån? Men något flyr jag ifrån, annars hade jag inte känts så här. Varför sitter jag uppe på nätterna och gör inget viktigt. Varför kan jag inte bara skrika ut min olycka? Varför kan jag inte visa hur jag mår? Varför kan jag inte svara ärligt på frågan - allt väl?

Andra sidan är kanske det här är det närmaste lycka jag kan komma. Jag menar, jag har ett arbete med bra arbetskamrater, jag trivs där. Jag har en fin familj där dom bryr sig. Jag har vänner som jag umgås med. Jag hade närhet. Vad mer ska man begära utav sitt liv? Kanske är det jag som inte kan se det ljusa i det här. Kanske det är jag som har vänt mitt eget liv ryggen till. Kanske det är jag och endast jag som ska göra något. Kanske det är här är något jag inbillar mig. Kanske jag är en dålig person. Kanske jag inte är tacksam, kanske jag tar allt för givet, kanske jag klagar för mycket, kanske jag tycker synd om mig själv. Kanske jag är självisk!

Eller kanske det är precis som jag säger. Kanske är det här jag har inte tillräckligt. Kanske mitt liv behöver något mer, eller kanske något nytt. En förändring eller bara mer bränsle?

Det var ett tag sen jag var riktigt lycklig och glad. Senast mitt leende och min glädje syntes i mina ögon. Känns och det verkar som om jag är typ något sorts vrak. Vem kan älska ett vrak? Jag hade bara tyckt att det vore jobbigt, jag hade försökt, men det hade varit påfrestande. Jag önskar jag vore 6 år igen.


Döm mig inte än.

Vänner finns där för en.
Vänner står bakom en.
Vänner räcker ut sin hand mot en.
Vänner skrattar, gråter och lyssnar med en.
Vänner tror på varandra.
Vänner är vänner.



Om dom inte gör det då, vad är dom då?

Jag och Klas åt mat och såg på film. =)



Och drack lite vin...



Väldigt trevlig kväll....


You know me to well....

Underbara Johanna. Tack gumman.



Roses are red and violets are blue, tell me who are you?

Herregud vilken helg alltså. Usch måste ha börjat tappa det lilla jag har kvar av mitt förstånd.
Iaf så var jag och Hans på Ikea och vi gjorde värsta fynden. Hans köpte någon konstig påbyggnadsdel till sin hylla för 195 eller nåt sånt och den kostar typ megadyrt vanligtvis. Jag å andra sidan hade tänkt köpa en vägghylla och kommer hem med en soffa. Hehehe snacka om impulsköp. Det är en sådan 2 sittssoffa Ektorp som har kostat 3195 kr och som jag köpte för 795 kr. Det kallar jag kap haha och knäppt! Men det knäppaste var ändå hur vi fick hem skiten. Hahah soffan var ju ihopsatt med allt o sånt och hans hylla var typ 2 m lång. Hahah efter att ha pusslat ihop saker och ting fint i bilen så fick vi in allt och kunde stänga och själv även får rum. Lite trångt dock, men det gick. Tur att man har Volvo!

Tredje....Fjärde är på väg....



My heart is telling me to give you everything, my mind is telling me different.
My soul is screaming for you. Why Would I pick you?

It´s not to late. Forgive me.

Har äntligen hittat klockan jag vill ha. Vet dock inte vilket som är snyggast. Båda är liskom snygga på sitt sätt. Hittade klockan på inneonline.se och tackvare Sarafardigh.blogg.se.


Härligt snyggt.

Would you love me if I gave you everything I have, the good, the bad?
Love me, just the person I´m, the person I was born to be.



I´m just the person I was born to me, take it or leave it.

---

I could breakaway.....

Har fått min Nikon D40 nu och här är lite bilder.

---

El

En vän sa till mig en gång. Jag kommer alltid att vara hos dig. Dagen då den vännen slutade vara hos mig lärde jag mig vad ordet svek var. Efter den dagen vände jag livet ryggen till. Jag skyllde allt på vännen, kämdes över vännen. Jag var arg och ledsen och kände mig övergiven utan vännen. Men en dag när regnet öste ner och allting kändes hopplöst fick jag se ett mirakel.

Där stod vännen som hade lämnat mig, mitt ute i regnet. Vännen räckte ut sin hand mot mig och sa med en änglalik röst " jag sa ju att jag alltid skulle vara hos dig". Jag såg in i min väns varma ögon och sa " vart tog du vägen då? Du lämnade mig". Vännen sa med sin ljuva stämma " Jag har alltid varit hos dig, det är du som har glömt att se bakåt ". Det var då jag lärde mig att att aldrig sluta tro. Efter den dagen såg jag alltid tillbaka en eller två gånger och varje gång jag såg tillbaka såg jag min väns vänliga och kloka ansikte le mot mig.


If you lose your track, don´t forget to look back. I´ll be there...

Robert Pattinson

• Never Think
• Let Me Sing

Carter Burwell

• Bella´s Lullaby

Lifehouse

• Everything

Yiruma

• River Flows In You

The place I can call "Home"....? Help me find it.

Jag ser skönheten i allt jag ser.
Jag ser odjuret i allt jag ser.
Jag antar att vi alla har lite av varje i oss.
I vissa ser man mer av skönheten och i andra mer av odjuret.
Det behöver inte betyda att vi är så olika, mer lika.
Man bestämmer ju vilken sida man vill visa.
Den vackraste människan behöver inte vara den vackraste.
Den fulaste människan kanske egentligen är den vackraste.
Glöm inte att se vad som finns under ytan.
Vem bestämmer egentligen vem som är vacker och vem som är ful?
Finns inte skönheten i betraktarens ögon?



Varje väsen har skönhet innuti. Varje själ har odjuret på lur.

Yes, 9 dargars skräcken är slut om bara ett par timmar och jag blir ledig i hela två dar. Sitter just nu o pimlpar lite Te i väntan på att jobbet ska börja. Funderar starkt på att göra lite sit-ups nu innan jobbet med, kanske vore bra för själen. O andra sidan så är det egentligen bara onödigt jobbigt. Hm, tufft val. Hahaha eller egentligen inte, vill man ha en snygg mage så vill man och då är det bara att plåga sig själv o göra dem. Resultatet blir alltd bra om man jobbar hårt för det.

Ska vara duktig på Måndag och skaffa mig ett kort på AquaMera så jag kan börja träna på allvar. Lite styrka och motion samt simma lite gör nog susen för kroppen lagom till sommaren och bechvolleybollstranden.

---

I'll would spread my wings and learn how to fly .
- If I had the strengh
I'll would do what it takes till I touch the sky.
- If I had the hope
I could  make a wish and try to take a chance.
- If I had the will
I would try to get out of this darkness and into the sun.
- If I could find the way
And I´ll never forget all the ones that I love.
- If I could feel love
Now it´s time to take a risk, take a chance and make a change.
- I´m on my way
Gotta take the risk to find the strengh to breakaway.
- Even if I die

I wont forget the place I come from, that I promise.

Står här på isen. Ljuset från spotlightsen bländar mig inte helt, även om de starka ljuset sticker lite i ögonen. Jag lyssnar, men hör inget förutom mina tunga andetag och kylan från isen. Musiken sätts igång och jag glider med. Min ena arm sträcks rätt uppåt i en graciös gest, den andra flyter med. Jag böjer på knäna och trycker ifrån. Bakåtpiruetten får en fin och graciös spinn, samtidigt som mina armar följer me kroppen ner. Jag stannar piruetten med god vana vänder mig om och ser publiken rätt i ögonen. Rösten från den vackra sången som sipprar ut ur högtalarna låter mig rida med dess vackra toner.

Allt är perfekt, allt blir perfekt. Varje steg, varje rörelse, varje hopp, piruett och varje andetag. Allt är så otroligt perfekt, graciöst och vackert. Hela hallen håller andan när jag åker mitt livs åk, alla lyssnar till den vackra sången som har fått oss alla att se det vackra i det vackra. Varje rörelse rörs unikt till musiken, som om det var mina rörelse som gör musiken. Jag stannar när musiken stannar och allt blir knäppttyst. Känslan av att ha lyckats kommer krypandes och jag öppnar mina ögonon och ser min dröm gå i uppfyllelse.

Om det bara inte vore en dröm.

Hehehe, känner mig grymtbegåvad! Alltså jag har ett abonnemang på Telenor och ja det är rätt dyrt att ringa, inte bara utanför Telenor utan även inom Telenor. Så jag tänkte eftersom jag jag får en så fet räkning varje månad så kanske det skulle finnas något billigare alternativ. Så jag tog mitt förnuft tillfånga och gick in på Telenorshemsida, vad ser jag då? Jo haha "Under 26"? Klickade på länken och där står det:

Med Under 26 får du helt utan extra kostnad:

• Tal Fritt Telenor - 0 kr/min till andra Telenor kunder i Sverige, värde 49 kr per månad.
• Windows Live Messenger - Chatta så mycket du orkar i Sverige. Värde 39 kr per månad.
• Saldokoll - För att du ska ha koll på dina mobilkostnader varje månad. Saldokollen sätts på 200 kronor från början.

Enda villkoret är att du är under 26 år och har Telenor Abonnemang eller Telenor Privat FastPris.


Avgift Tjänsten har ingen fast månadskostnad

Måste erkänna att jag känner mig rätt blåst faktiskt. Jag menar har förtusan haft abonnemanget i över ett år. Plus att störredelen av mina vännerkretsar har Telenor. hm. begåvat! Aja bättre sent än aldrig. Får se i framtiden om jag slipper så drya telefonräkningar, förhoppningsvis.

---

You´re saying goodbye
- I´m saying hello
You´re telling me that you don´t love me.
- I tell you I love you
You´re turning your back on me.
- I turn to you.





I won´t give up one you.

Yesterday you told me that you love me.
Yesterday you showed me that love really exist
Yesterday you said that my life could be beautiful and wonderful.
Yesterday you promised me how we could be.
Yesterday was yesterady.


A true lie.

Voltaire sa en gång: Älska sanningen men förlåt felsteget.
Diogenes sa en annan gång: På sina fiender hämnas man bäst genom att bli bättre än de.
Jane Austen sa: Det är bättre att sakna förnuft än att använda det fel.


Stora män och kvinnor med kloka tankar.

I hela mitt liv har jag funderat på hur jag ska fungera som person. Hur människan som en individ ska bete sig. Varför vi alla har så stora fördomar om alla och allt. Jag kan inte förstå hur så många människor på denna jord ändå har samma uppfattning om saker och ting och ändå inte. Jag vet att alla ser olika på omvärlden, men jag tror att i slutändan så ser vi alla ändå samma som grannen gör. Alla får någon gång känslan att man verkligen inte orkar med, men är verkligen det sanningen? Är det egentligen inte för att man bara gett upp?

Jag tror att människans själ, viljestyrka inte är densamma som den var förut. Efter allt människan har skapat och inte skapat så kan jag inte säga att jag inte förstår själen. Nu tänker ni kanske, vadå? Förstår hon själen, hur kan man förstå en själ? Men se, där är också ett sett att se på livet. Varför måste någon tror på dig för att du ska tro? Man måste inte ha en förklaring till allt. Jag menar tänk om man hade en förklaring till allt, ja hur skulle världen se ut då? Om allt var löst, alla frågor hade svar, alla svar hade frågor, skulle det då finnas någon värld överhuvudtaget? Och om det nu skulle finnas en värld, hur skulle den se ut då? Skulle den vara ett Utopia ( värld med fred) eller ett helvete? Om alla nu hade ro i själen, alla ville samma sak hur skulle då problemen lösas?


Världen som den ska se ut?

Mina egna tankar.
Min egna ord.
Inspirerad av låtarna.


Jag lättar mitt hjärta.

Why do you have to love me so much? Why can´t you just be there for me, be my friend?


I love you too.

Remember me when the nightfall comes in.
Remember me when the stars don´t shine.
Remember me when the man in the moon is gone.
Remember me when the oecan is still.
Remember me when the day comes when you´re standing all alone.
Remember that I will alwys be there by your side.
Remember me in the end.


I will remember...

There´s no mountain to high and no river to wild.
There´s no sky so blue and no love so true.
There´s no sun so bright and no candle so light.
As you when you came into my world and made my life complete and whole.


Me blue and you.

When the earth stand still.
When the day turn into night for the last time.
When the flowers aren´t beautiful anymore.
When birds don´t fly.
When bad men cries.
I will look into your perfect face and say,  that I don´t love you anymore.
So long will I love you.


Forever?

Jag har en hjärna, ett öga, en näsa och en mun. Men vänta! Jag har ju två ögon och två tår. Hm..är jag normal? Eller bara annorunda? Eller fel konstruerad? Ska man verkligen ha allt det där, två ögon, två öron etc? Vad var det dom sa om livets stora gåta egentligen? Var det att älska, glömma och förlåta? Vart tog då alla de andra viktiga sakerna vägen? Njutning, lycka, värme, hopp och tro? Eller har man tryckt ihop allt i en enda röra? Tja, livet är då allt klurigt, lurit och ja nu är jag verkligen hel snurrig.


Jag har en gåta, vilka har rätt att förlåta?

Jag ser en värld där inget egentligen står rätt till.
Jag ser en värld där det kaos alltid råder.
Vart tog hoppet, lyckan och glädjen vägen, är det här verkligheten?
Är det verkligen så världen ska se ut?
Många frågor och ytterst få svar, säg mig vart står jag?
Förhoppningsvis kommert vi tillslut att hittar vår väg, precis som Dorethy hittade den gula vägen som förde henne hem.
Kanske inte idag, kanske inte imorgon, men en vacker dag. Precis som du ska bli min och jag bli din.
Samma dag då du kommer att stå vid min sida tätt intill, när allt verkligen kommer omkring.


Världens alla mysterium.

Aj, den tar inte slut.
Aj, jag kan inte få det att sluta.
Aj, jag känner en sån smärta.
Jag ber, ta bort den. Jag ber, hjälp mig.
Jag ber, hör min bön. Jag ber jag vill bara dö!



Vad är smärta?

Jag har ont, men kan inte säga aj.
Jag är så trött, men jag kan inte sova.
Jag är kall men nej jag kan inte frysa.
Jag är rädd, men kan inte skrika på hjälp.
Jag är ensam, men kan inte be om sällskap.
Jag är kär, men nej jag kan inte säga "Jag älskar dig".








Vad kan jag göra?

Det gör ont.
Alla bara går.
Hela mitt inre skriker.
Vem kan jag lita på?



Förlåt för att jag är här.

Slipsknuten som hänger runt min hals, är fin, rak och svart. Jag klär i slips, beskådar min slips. Jag känner mig lycklig i slips. Men vänta, nej! Det blir en knut, nej den dras åt, nej jag kan inte andas, nej den kan inte vara min, nej jag klarar inte mer, jag tror jag dör. Jag försöker lösgöra, sträcker mig efter saxen, klipper, den går av. Mej nej nej, det blir en ny knut, nej den stryper mig, jag orkar inte. Jag ger upp, slipsen dras åt en sista gång, jag faller ihop, jag dör. Där, nere på golvet ligger jag alldeles stilla, kall och vit med min slipsknut knuten runt min sköra hals.


Glimten i ögat existerar inte mer.

When I spend my day under the beautiful sun, watchin'  the people as they pass.
You spent your night watching the stars under the big screen as they shine.
And then both lies awake and we wonders if we ever gonna meet.
And all we need is a safe home, and a warm hand reaching out to us, is that too much to ask?
And all we want is just that something to hold on to. That would be all we need.
And all we  want is just a little piece of this dream.
Just before we say goodnight, we looks upp, and wonders whay can´t taht be me? I would give anything.
But then we realize that we are sitting under the same sun and waching the same people and the same stars at the same screen. We´re living these days in just  those shoes.


One day......

You are the strengh, that keeps me breathing.
You are the hope, that keeps me trusting, believe in.
You are the life to my soul, you are my purpose to live and your everything.
Still you left me, it´s true, people always leave, even you, who are my purpose to everything.
Tell me, whay´s that?
There was a time we had the trust, and that always was enough.
Now the wind burns my face everyday as it whispers your name...
Still I´m trusting that maybe you´re different, maybe you´re the one, maybe you really are my purpose, maybe your everything...?


They are not you.......

I don´t care no more so don´t you worry
But I will love you untill the end of time, come what may.


I´m sorry...